Jag börjar nästan gråta när jag hör att folk har gjort slut.
Den där jävla tomma känslan som inte går att beskriva.
Även om man väljer det så måste det ändå kännas tomt.
Försöka på ett bättre liv, men man känner hela tiden att det är en liten sak som saknas.
Och ingenting kan ersätta den tomma platsen, förutom en person.