När jag inte mår speciellt bra är jag super duktig på att skriva fina texter.
Men det är aldrig någon som får se dom, för dom handlar oftast om ganska privata saker.

Jag har ett minneskort hemma som det är en del bilder på.
När jag tittar på två av dom bilderna så slutar det alltid med tårar.

När jag är i skolan så jobbar inte jag någonting alls.
Ibland undrar jag vad det ska bli av mig.

När jag blir äldre så vill jag bli polis, fotograf eller världskändis.
Folk garvar ihjäl sig när jag nämner yrket 'polis'.

Jag har jätte svårt för att bli kär på riktigt.
Det är nästan ett under om det händer.

Jag litar aldrig fullt ut på människor.
Det finns inte någon som är fullt ärlig.

Jag har aldrig stora förhoppningar på människor längre.
Det går oftast bara neråt ändå, jag är van att bli sviken på ett eller annat sätt.

Jag vet verkligen vad jag vill samtidigt som jag inte har en enda liten aning.
Jag är så himla rädd för att chansa, jag är rädd för att gå åt helvete.

Den värsta känslan i livet är när hjärtat går i tusen bitar.
Samtidigt som känslan är nödvändig, man lär sig saker utav den.

Jag har inte varit med på idrotten en enda gång sedan i början av sjuan.