Jag är inte van vid att vara lycklig, allting känns som en enda stor dröm.
Det känns som att jag när som helst ska vakna upp och se verkligheten igen.
Finna den stora klumpen i magen som jag alltid brukade ha, se tillbaka och sakna allting som var.
Få skuldkänslor, och känna att allt som hänt var vad jag förtjänade.
Att få känna självförtroendet sjunka till botten, och fortsätta gå och låtsas att allting är så himla bra.
Att allting är historia.
Och det gör mig osäker, att vara rädd, rädd för att förlora det jag för några månader sedan sprang efter, det jag verkligen önskade att jag hade.
Och nu har jag det, men jag har fortfarande klumpen kvar .. men nu har det vänt.
Nu är jag istället rädd för att förlora..