en gång i tiden trodde jag på dig & mig, på oss.
du var min bästa vän, och ingen kunde någonsin ta din plats ifrån dig.
men jag vet inte, var allting vi sa bara en lögn?
sa vi att vi var "bästa vänner" bara för att kunna säga att vi hade en bästa vän?
det är väl så här det blir i slutändan, allting har sitt slut, eller hur?
och vårt slut verkar vara just precis nu.
egentligen förstår jag inte vad som hände, eller jo... du förändrades.
och du förändrades inte på ett bra sätt, utan på ett dåligt sätt.
hade du verkligen brytt dig hade du tagit tag i allting på ett bättre sätt, och inte bara tagit allting för givet.
precis den här stunden har jag gått och väntat på, det var ju bara en tidsfråga.
på riktigt, jag trodde att jag kunde lita på dig, jag trodde att dina ord var äkta.
jag trodde att du fanns där för mig på riktigt, men tydligen inte.
och nu när man börjar tänka efter ... du fanns bara där för mig via sms, ungefär.
just nu är jag ledsen .., men jag antar att det är ganska normalt?
men jag hoppas på att det går över snart, och det gör det säkert också.
och nej, jag tar inte detta via sms/tell/irl elr någonting, för jag orkar inte det.
jag orkar inte höra dina svar, eller dina spydiga kommentarer.
precis som jag skrev högre upp, du har förändrats, såhär skulle du aldrig ha gjort för två månader sen.
jag tar det här på min blogg, just för att jag vet att du läser den.
eller du gjorde, och jag antar att du kommer kika in här snart igen.

och med allt det här menar jag inte att det bara är du som har gjort fel.
jag har också gjort fel, jag har varit dum i huvudet jag också, och det vet jag.
men jag skulle aldrig någonsin ha gjort som du, för du betydde mycket, och då är du värd bättre än att jag ska göra som dig, bara skita i en.


so over.