" Jag svarar inte. det behövs inte.
Peter vet redan.
Han vill bara få det bekräftat.
- Du är fan inte klok, säger han.
- Det vet jag väl, säger jag.
Peter drar med pekfingret över brädorna vi sitter på.
- Har ni ... eller jag menar, är det nåt?
Jag skakar på huvudet och nickar mot grannvillan.
- Han är så rädd om sin söta lilla idyll där borta.
Min röst är oväntat spetsig.
Peter drar lite på munnen.
Så lägger han en arm om mina axlar.
- Ska vi köra en sväng?
- Ja.
Han reser sig.
- Jag ska bara byta om. "